Johanna's små underverk

Länge sedan

Publicerad 2015-06-02 09:10:00 i Drömmen om ett maraton, En del av mitt hjärta.,

Halloj!
 
Jag kommer faktiskt inte i håg sist jag skrev. Kan det vara ett år sedan? Det har i alla fall hänt mycket i mitt liv sedan dess. Det är bara dagar kvar innan första året av förskollärarprogrammet är avklarat. Herregud så fort tiden har gått. Angående utbildningen så känner jag att jag är på rätt spår. Jag trivs med att plugga och alla människor som jag lärt känna under det här året är en otrolig bonus. I morgon väntas opponering och redovisning på det sista arbetet. Därefter följer det middag och femkamp med klassen.
 
Sommaren kommer att spenderas uppe i norr. Jag kommer att arbeta på barnavdelningen uppe i Gällivare från och med v 25. Det ska bli fantastiskt roligt! Jag har verkligen saknat mitt gamla ställe.
 
Annars då? Idag väntar springlopp för Lilleman och Pigan. Sista loppet för Pigan då hon börjar förskoleklass till hösten. Herregud så fort tiden går. Det känns som om det var i går hon lärde sig att gå. Haha. Apropå springlopp så sprang jag och min pappa GöreborgsVarvet i år igen. Jag är sjukt stolt över min insats. Fixade halvmaraton på 2.01.39 till skillnad mot förra årets 02.18.36. Jag är grymt stolt. Jag gick in med tanken "8 kg + på vågen, ja jag kommer nog att ha det tungt men runt ska jag". Målet för mig var 2:15. När korvstoppningen av folk släppte efter de tre första km så var min tanke den att kunna springa i det tempot så att jag kunde prata. Jag hade ju trots allt inte sprungit så långt sen Göteborgsvarvet 2014 så jag hade ju inte någon aning. När jag passerat 12 km så pulserade min högra vad något enorm. Sprang in mot sidan och släppte på kardborrebandet som höll i tidtagningschippet. SMÄRTA! Jordens skavsår som blödde. Bet i hop och fortsatte springa. När jag insåg att jag klarat 20 km på under 2 timmar så kom glädjeruset samtidigt som benen tog slut. Sprang sista km med bara målgången som fokus. Och det gick ju bra. I efterhand så är det lite surt att jag inte kom på 1:59 fast, men man kan ju inte få allt;)
 
Nästa år blir det inget Göteborgsvarv för min och pappas del. Två år av halvmaraton har gett oss båda en blodad tand så nästa år blir det Stockholm maraton! Nu kommer det alltså att handla ganska mycket om löpning i min blogg framöver, min resa till att springa 42 km i maj nästa år. Detta är också en anledning till att jag börjar blogga igen. Att springa ett maraton har för mig varit en sak på min "to do list" innan jag dör (och nej, jag tror inte jag dör om ett år) och min pappa har också haft det som dröm. Så varför inte göra det tillsammans när vi springer som bäst? Som sagt. Det kommer nu handla mycket om löpning framöver (dock inte nu, för jag är strandad soffpotatis med pollenallergi. Sover sover och sover. Inte sprungit sen Varvet) .
 
Hoppas ni har en fin dag ni som är kvar här:)

Breakdown

Publicerad 2014-09-19 09:49:31 i En del av mitt hjärta.,

Idag är det tre veckor sedan A drog på älgjakt. Han kom hem i söndags kväll men han har haft konferenser och sovit borta så det har inte märkts att han varit hemma. 

Under dessa tre veckor har jag varje dag tagit barnen, eftersom N fick krupp och aldrig blev riktigt frisk har jag även haft ett sjukt barn i 3 veckor. Jag själv har varit sjuk i 2/3 och det blir tusan bara värre. Mina bihålor bultar och det gör så in åt ..... Ont! Jag sover inte pga barnens hosta och i allt detta så studerar jag även 100 %. Jag har skoltid o ta igen för att jag fått vabba måndag,tisdag, onsdag och nu fredag. I går hade jag seminarium och då var A hemma med Lilleman men åkte sen när jag kom hem..

Jag har tappat orken. Jag är så förfärligt slut att jag hade kunnat sova i 300 år. Jag är beroende av socker, alvedon och koffein. 

Jag är trött och syftet med detta inlägg är att skiva av mig och inget annat. Jag vill bara få ur mig all ilska, frustration, otillräcklighet och gråta en skvätt för jag är inte mer än människa.

Om

Min profilbild

Johanna's små underverk

Stolt 3-barnsmamma till världens bästa barn! Jag fick mitt första barn som 18 åring och nu 5 år senare är jag plötsligt mamma till 3. I slutet av oktober 2011 så lämnade jag och min familj Gällivare för att flytta de långa 97 milen ner till Gävle för att starta om på nytt. Här skrivs om funderingar,recept, åsikter och livet i allmänhet i medgång och motgång, med känslor och ärlighet. Här låter jag med andra ord pennan glöda

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela